Mutantabborrar i Lojosjön!

Har ni sett! (Bilder tagna ifrån YLE:s artikel om ämnet.)

Mutantabborrar i Lojosjön!

Eeek.

Fyra dylika skönheter har fångats inom en kort tid. Eftersom de är så pass stora, tror de-som-vet att det finns många fler där nere under ytan. De-som-vet säger också att det antagligen inte är direkt orsakat av föroreningar, utan det är fråga om en mutation. Det sagt, så kan det ju hända att det är föroreningar som skulle kunna tänkas gynna en mutation --- kanske? De-som-vet förundrade sig nämligen över att de överlevt, då de är så synliga. Men kanske de inte är det? Nåja, sak samma. Mutantabborrar i alla fall! ;-)

Silicea mag-tarm gel

För att ännu fortsätta på preparat-spåret från föregående inlägg, och lite närma mig marathon ämnet (om vilket det som sagt kommer mer senare).

Bägge föregående marathon har jag som sagt haft problem med magen. Och nu tipsade en expedit på Hälsokosten om Silicea mag-tarm gel, då jag var dit och frågade om de kunde ha något som skulle hjälpa. Villig att prova, så började ta det på fredag.

Fredag och lördag tog jag lite mer än vanlig dagsdos, men inte ens hälften så mycket som "akut besvär" -dosering. Och så ännu på söndag morgon innan. Smakar som lite sandblandat vatten. (Inte fullt så hemskt som det där låter; och man blir van. Blanda det i vatten med kolsyra så märks kiseln, e.g. "sanden", inte så mycket heller.)

Inga problem med magen alls!

Visst är det ju möjligt att det var den tidiga starten (morgon kl 9), eller att jag åt mycket lite innan som påverkade, också. Men tror faktiskt att kiselgelen åtminstone bidrog till magens välmående. Tyckte mig känna skillnad redan på lördag.

Faktisk påverkan eller placebo? Spelar ingen som helst roll! Det var ett marathon utan magproblem i fokus som var målet, och det uppnåddes.

Bentasil --- pytt!

Jag är snuvig. Och som ni vet finns det inget som är så högljutt klagande som en man med täppt näsa. Dessutom är jag sliten efter söndagens marathon (mer om det senare!) och trött då jag inte fått någon sömn alls i natt.

Försöker att det inte ska höras allt för mycket i ton och "n"-ljud på jobbet, men... ja, gick till apoteket för att få hjälp. Näsdukar och halspastiller som skulle sätta fart på rören, rensa näsan en liten stund i alla fall. Botaniserade i hyllan. "Bentasil" tyckte jag lät så där lite lagom kliniskt och effektivt. Halspastill. Mm-m. Och för säkerhets skull eucalyptus. Ett säkert val, kan man tycka.

Icke så! Det var de sämsta halstabletter jag köpt. Mjuka(!) och mjäkiga. Lämnar halsen torrare efter än före och gör knappt någonting alls åt rören i näsan. Pytt!

Vill jag ha karkki går jag till butiken. Vill jag ha något halstablettsliknande går jag till butiken. Vill jag ha något som verkligen fungerar och rensar upp, så litar jag på att apoteket har dundergrejer. Det har de säkert också. Men detta var inte det.

Frågade ju förstås efter alla förkylningars nemesis, Finrexin. Tror ni att de har det i Sverige? Näää! Precis. Ingen Finrexin.

"Men vi har säkert någonting motsvarande," tillade expediten med ett leende, "Tror du inte det?"

"Man skulle ju hoppas det," svarade jag. Men nu är det ju inte så.

:(

Berlin marathon --- tre dagar kvar

Jahapp. Det har varit både 147 och 54 dagar till marathonet i Berlin. Nu har de flesta av dem runnit iväg, och kvar är 3. Tre dagar, sen ska det springas. Oj vad det ska springas.

Min önskan är att det är springandet som jag kommer att minnas efteråt. Må vara tungt; må vara drygt; vem vet, kanske det t o m blir roligt. Vad jag hoppas, är att det för en gångs skull inte kommer att vara bajamajorna som står i fokus.

De tidigare två gångerna som jag sprungit ett maraton, har min mage nämligen inte velat springa. Mitt mål har inte varit 42km löpning, även om det kanske började så. Det var att klara mig till antingen nästa skogsdunge stor nog att dölja mig eller en bajamaja. Och efter det: att klara mig till nästa. Och nästa. Ända fram till ungefär 25km. Först efter det har min mage förstått vad som står på schemat; först då har jag kunnat springa utan att behöva planlägga takten efter nästa vessamöjlighet.

Förra året försökte jag räkna ut ungefär hur länge jag hade... haft ofrivilliga pauser längs med vägen. Kom fram till en siffra på någonstans mellan 20 och 30 minuter, utspridda på 12 besök.

Jag tror att jag de två tidigare gångerna ätit för mycket. Det är längden på loppet som spökar. Vanligtvis äter jag mycket lite inför en springtur; helst springer jag på fastande mage, gärna med lite hungerskänsla. Men ett maraton är ju så långt att det känns dumt att göra så --- måste ju ha energi att fullfölja hela! Måste ju äta innan. Och här har vi problemet. Jag är väl helt enkelt inte van vid det. Och inte har jag vant mig under det här året heller.

Kanske kommer ombytet av omgivning att förnya: de två tidigaren åren har jag sprungit i Helsingfors. Starten har varit omkring kl 14. Ifall jag förstått den tysk-blandade engelskan rätt i pappren till Berlin marathon, så går starten redan kl 9 på morgon. Måhända är det precis vad jag behöver. En så tidig start att jag omöjligtvis hinner äta så mycket innan; att jag inte hinner oroa mig så mycket för magen.

Idag var jag även in på hälsokosten och inhandlade Silicea, mag-tarm gel. Det låter skrämmande; jag vet. ---Ursprungligen hade jag tänkt ta någon slags diarré-medicin, men jag är lite rädd att det kan gå snett, det med. Att det ska vara för effektivt eller något. Jag vet inte. Det känns bara inte helt rätt. Så jag försöker med något som ska vara bra för magen i största allmänhet. (Följ länken ovan för att läsa mer.) Kommer det att fungera? Ingen aning. Redan en liten placebo-effekt kommer att uppskattas. Återkommer inom en vecka eller så med nyheter från Berlin --- hoppeligen helt utan ett enda omnämnande av kvalitén på de tyska bajamajorna... (Men redan närmare inpå kommer det säkerligen att komma lite kvitter; följ länken eller titta uppe till vänster.)

Önska mig och min mage lycka till. Vi behöver det.

Hört i telefonen.

Ett telefonsamtal. Undertecknad är ena parten (J); andra parten en man (M), full som en kråka.

M: Varifrån är du --- England eller Danmark?
J: Finland.
M: Vasadu?
J: Finland.
M: England ja! Tyckte ju det. Hörde nog, ser du.
[... senare under samtalet:]
J: Ja det var illa.
M: "Illa!" Så sa min finska fru också! Just så där. "Illa." [skrattar]
J: [tänker för mig själv] Ja se så säger vi i England också. Just så.

Dödsskjutningar på skola i Kauhajoki

För en dryg timme sedan läste jag att en 20 årig man sköt omkring sig i en skola i Kauhajoki. Artiklar hittas vid det här laget på alla nyhetsställen, men för att nämna några: YLE (sve); YLE (fin); Hufvudstadsbladet; Helsingin Sanomat; Iltalehti; Dagens Nyheter.

Då sidorna uppdateras kontinuerligt tänker jag inte kommentera det något. Har ni klickat på länkarna ovan har ni färskare information än vad jag kunde säga. Och det kommer att påtalas nog ofta hur hemskt det är, och "Skola igen", och allt det där. Det är inte det jag tänkte kommentera. Jag hoppas det är, eller blir, tydligt vad jag tycker om händelsen utan att jag uttryckligen nämner det.

Det var folk runt omkring då jag läste det. Lätt tagen[1] berättade jag för dem vad som pågick --- och fick närmast en axelryckning till svar. "Aj? Nå höh." En kort diskussion uppstod om uppfostran och dagens ungdomar. Jag upprepade att detta händer alltså nu som bäst. Han går omkring på en skola och skjuter. Just nu. "Aj är det video och allt," undrade en och skuttade fram till en dator. "Aj int? Nänä," lite besviket då denna märkte att det inte fanns det. Och så blev det lite mer dagens ungdom och annat.

Själv började jag bli mer och mer förvånad över detta beteende. Vad är det som inte går fram? Upprepade ännu en gång, lite senare. Då var det antagligen tydligt att jag var upprörd, "Är det från ditt hemställe, eller?" Nej. Det är ju inte det. Det är ju inte det som det handlar om.

Det är detta jag skriver om. Ventilerar lite. Är det för att jag är från Finland och de inte är det? Är det för att jag är lärare och de inte är det? För att min syster jobbar som lärare, i Finland, och deras inte gör det? Eller kanske de bara var så mitt i diskussionen jag inkräktade i. Jag vet inte. Något var det. Uppenbarligen.

---

[1] Undviker säga "chockad", för det var jag inte. Tycker chockad är ett ord som används allt för lättvindigt idag. Ofta skulle ord som överraskad, överrumplad, förvånad eller tagen "räcka till", så att säga. Eller räcker det om man är tagen och överraskad för att man ska vara "chockad"? Eller använder ni `tagen' för en variant av "chockad-i-positiv-bemärkelse", kanske? Kunde tänka mig något sånt också? Vet inte riktigt. Sak samma. Försöker undvika över-använda chockad i alla fall. (Vilket har lett mig till att skriva termen hur många gånger hittills?)

Pastor till Darwin: "Förlåt!"

På tal om det förra inlägget.

I dagens DN kan vi läsa om en engelsk pastor som ber Darwin om ursäkt.

Charles Darwin: 200 år efter din födelse ber den engelska kyrkan dig om ursäkt för att ha missförstått dig och, genom det, ha uppmuntrat andra att fortfarande missförstå dig.

Trots att det låter som om det är den engelska kyrkan som ber om ursäkt, så är detta inte fallet. (Oberoende vad som står i citatet ovan... :-S ) Officiellt säger kyrkan att ursäkten helt och hållet får stå för pastorn --- men att den syn av Darwin och Darwins teorier som ges uttryck överensstämmer med den engelska kyrkans.

Med andra ord: officiellt ber kyrkan inte Darwin om ursäkt, även om den medger att han hade rätt.

"Ingen inkompatibilitet mellan evolutionsteori och bibelns budskap"

Alltså detta visste ni redan, det är jag övertygad om. Liksom ni kände till att katolska kyrkan var av denna åsikt. Men ifall ni tillät er tvivla i svaga stunder, låt mig skingra molnet.

Vatikanen ska nämligen ha en evolutionskonferens!, enligt DN. Och Gianfranco Ravasi, Vatikanens talesman, menar att "Det finns absolut ingen inkompatibilitet mellan evolutionsteori och bibelns budskap." Och det är väl det de ska prata om då på konferensen.

...

Tron på kreationismen har annars blivit allt vanligare. Alltså att allt vi ser är skapat av Gud --- och då inte alls så, att gud var gnistan och det hela ledde till vad vi har idag, utan att Gud skapade allt vi ser, som vi ser det idag. En slags ready-made world, istället för en början, process och så vidare.

Ju mer jag tänker på det, desto mer intressant är det ju ändå. Egentligen. Alltså vad katolska kyrkan säger här är alltså att Bibeln inte skall tolkas bokstavligt. Basta. Så låter det ju i alla fall. Eller? Ska bli intressant att se vad de kommer fram till under konferensen!

(Ifall ni missade det tidigare inlägget om de sju nya dödssynderna, så kan ni, så där på tal om en moderniserande katolsk kyrka, hitta det här. Glöm heller inte bilistens tio bud!)

Vetamix

Nej. Inte Betamix Vetabix. Eller vad det heter. Inget man har till morgonmål!

Utan något man kan ha till lektioner.

Hittade tipset om Vetamix på den (svenska) Myndigheten för Skolutveckling, närmare bestämt deras underavdelning IT för pedagoger. Tyckte det var lite roligt att den svenska myndigheten tipsar om en Finlandssvensk sida. Men bra är ju det. Att man tittar utanför pottkanten, alltså.

Så här beskriver Vetamix sig själva:

Vetamix är en webbplats för dig som undervisar. Här hittar du material av olika format, huvudsakligen ljud- och videoinslag från Yles stora arkiv men även bilder som du kan använda som det passar dig och din undervisning bäst.

Registrera dig så får du tillgång till alla mediaklipp och lektionsmixern med vilken du mixar ihop dina egna presentationer. Det kostar ingenting att använda Vetamix.

Et sillee.

Lite mera Irland

Ni som väntat på bilder av Irlands landskap kommer inte att bli mätta av det här inlägget. Vi var inte ut och vandrade, direkt. Det får bli till nästa tur till Irland! Vad jag däremot kan bjuda på, är några statyer, lite kyrka --- och så till sist, för sakens skull, ett litet landskap ändå. (Vyer fick ni ju dessutom redan av den Gaeliske hövdingen!)

St Ann's (Dublin)

Cathedral of the Immaculate Conception (Sligo)
ovanför porten in
innanför

Behållare med vigt vatten utanför
Church of the Immaculate Conception (Ballymote)


Hus bakom Dublin Castle
(Dublin Castle såg ut som... en vanlig borg. Titta på länken ovan för bilder på det.)
Staty vid en av ingångarna till Dublin Castle.
Härlig gubbe, inte sant!
Två statyer vid Knock, helgedomen (Knock, orten),
en av Europas viktigaste pilgrimsställen

Vyn jag lovade! Någonstans mellan Cootehall och Sligo.

Mina favoriter är utan tvekan Gubben vid Dublin Castle och behållaren med vigt vatten. I den sistnämnda blir det en sån rolig blandning mellan det heliga och det vardagliga. Heligt vatten --- om vilket mycket kunde skrivas! Det är en väldigt intressant företeelse; en som man ju för övrigt kan se paralleller med i vattnets roll inom, exempelvis men inte bara!, hinduismen. --- och den lätt rostiga behållaren med slitna bokstäver.

Det finns en muskel på mitt smalben. Tror jag.

Tänkte att jag lägger in ännu en lite längre runda innan marathonet. Så jag sprang knappa 25 i lördags. En liten Karlstad runt. Och det gjorde jag i mina nya skor! W00t. Mer om dem senare.

Kändes bra. Lättsprunget. Hade nog kunnat springa ett marathon, om det var så. Tror jag. Riktigt gott för självförtroendet, med andra ord!

Kruxet, för det finns ju alltid ett krux, är att jag blev tillfrågad om jag ville springa Acksjö-leden (14km terräng) dagen efter. Med tanke på att jag hade 25km i benen så kändes det som en utmaning. Så jag tackade ja, gärna. Och det bar iväg.

Så här i efterhand vet jag inte hur bra idé det egentligen var. Men lite bra känns det ju tillika --- så där överlag, alltså. En klurig sak, när man väl tar ut sig ordentligt, är att man lär känna muskler man inte visste fanns. Nu, till exempel, har jag gjort bekantskap med en främling på smalbenet. Aj, vad den gnäller. Särskilt om jag försöker böja foten uppåt --- vilket man gör då man går, så där normalt.

En orsak som jag tror bidrog mycket starkt till detta, var att det blev inte mindre än 1.580 meter stigning, sammanlagt, på leden! Det är mycket det, kan jag berätta. I alla fall för mig. (Jag är van vid något likt 2-300m stigning.)

En annan fascinerande sak jag la märke till under turen kring Acksjöleden, var hur fantastisk kroppen är. Närmare bestämt när det gäller balans. Kroppen kompenserar ju hela tiden för att hålla en stående. Små muskler här och där som jobbar för att jag ska kunna gå utan att falla ihop. Det tar jag liksom för givet. Det var en rätt smal stig, Acksjöleden, och springandes var den rätt vindlande med stundtals tvära kast. Ibland behövde kroppen kompensera mer än annars. Det är en rätt häftig känsla, när man plötsligt ser sig högra arm hojta till, slänga sig uppåt --- helt på automatik ---, allt bara för att kunna fortsätta springa framåt. Visst är jag ju van vid att hålla balansen med armarna då jag springer, men oftast så tänker jag ändå på det, det är mer eller mindre medvetet, men ändå medvetet. Nu var det inte alla gånger det, helt enkelt för att tankarna inte riktigt hann med. Men se gjorde reflexerna. Fantastiskt.

Här är karta på rutten:

Greklands landsbygdspostiljoner och deras annulleringsnummer

The Bookseller Magazine har avslutat sin årliga omröstning; de senaste trettio årens mest underliga boktitel är Greklands landsbygdspostiljoner och deras annulleringsnummer (Greek Rural Postmen and Their Cancellation Numbers). Den vann omröstningen med 13% av rösterna.

På andra plats, med 11% av rösterna, kom Människor som inte vet att de är döda (People Who Don't Know They're Dead). Tredje plats nöp Hur man undviker jättestora fartyg (How to Avoid Huge Ships), med 10%. (Översättningarna är alla HBL:s. Ska jag vara ärlig tycker jag HBL:s översättning av den sistnämnda boken egentligen är roligare än vad originalet låter. Men så är det ju ibland med översättningar. Annorlunda än vad som var ämnat.)

Första gången tävlingen hölls (1978) vann Proceedings of the Second International Workshop on Nude Mice (Förfaringssätten vid den andra internationella konferansen om nakna möss). Men den höll alltså inte måttet den här gången.

Andra godingar som kan nämnas (källa 1, 2, 3), är

• The Madam as Entrepreneur: Career Management in House Prostitution (Madammen som entrepenör: karriärplanering i hus prostitution)
• American Bottom Archaeology (Amerikansk arkeologi av de nedre delarna)
• Population and Other Problems (Befolkning och andra problem), publicerad China National Publications
• How to Write a How to Write Book (Hur skriva en hur man skriver bok)
• Cheese Problems Solved (Ost problem lösta)
• If You Want Closure in Your Relationship, Start With Your Legs (Vill du ha avslutning i dina förhållanden, börja med dina ben)
  
• Are Women Human? And Other International Dialogues (Är kvinnor mänskliga? Och andra internationella dialoger)
• I Was Tortured by the Pygmy Love Queen (Jag torterades av den pygmeiska kärleksgudinnan)
• Hur du kan göra din häst bombsäker (jag vet inte originalets titel, men torde vara något likt How to make your horse bomb-proof)
  

Verkligheten är en guldgrip! Det finns inget som är så konstigt som världen vi lever i. Inga fantasier som kan nå till de höjder av kônstigheter faktiska handlingar kan göra! Fantastiskt!

Alkohol dödar fler i Finland

Under det, tror jag det var, sista senaste året året jag bodde i Finland sänktes alkoholskatten. Alltså 2004. Och den sänktes rätt rejält: 44% för sprit; 32% för öl och 10% för vin.

Vi bodde då i Tölö, och cyklade ofta förbi fyllecellen där. Rätt snabbt tyckte vi oss faktiskt märka en skillnad --- cellen hade fler kunder. Då jag läste filosofi i Stockholm tog jag bland annat en kurs i argumentation, var en av uppgifterna var att analysera en av statens offentliga utredningar. Det var rätt roligt, egentligen. Eftersom jag hade åsikter om saken, och var nyfiken, undersökte jag en utredning som bland annat tangerade Sveriges eventuella sänkning av alkoholskatten. Närmare bestämt var det SOU 2004:86, "Var går gränsen?". Jag blev förvånad över att man föreslog en sänkning av skatten, att man inte avvaktade för att studera följderna i Finland noggrannare. Förvånad, då jag har för mig att det rätt snabbt kom alarmerande rapporter om ökat missbruk, ökad dödlighet och så vidare.

Nu har ju inte Sverige sänkt skatten ännu, och vad jag vet är det inte på tapeten heller. Bra det. Läste idag på YLE:s sidor om en färsk rapport, publicerad i American Journal of Epidemiology, av följderna sänkningen av alkoholskatterna hade. (Hittade tyvärr ingen direktlänk till ifrågavarande artikel. Hmh.)

• Alkoholdödligheten bland män ökade med 16%; bland kvinnor med 31%.
• Den vanligaste dödsorsaken var olika former av långtidssjukdomar. Inte minst alkoholrelaterade "fel" på levern. Dödsfall beroende på dylika ökade med 41% för män och 38% för kvinnor.

Det kanske ni visste redan, men bland de i arbetsför ålder i Finland, är alkoholen den vanligaste dödsorsaken. Undrar vad den vanligaste dödsorsaken, för folk i arbetsför ålder, är i andra länder. Vet någon?
...
Kippis.